Ny forskning för skonsammare respiratorbehandling

Ventilatorbehandling innebär att en patient sövs och kopplas till en maskin som hjälper till med andningen genom att blåsa in luft i lungorna. Metoden är livräddande vid svår lungsjukdom och används också för att möjliggöra många behandlingar inom intensivvård och kirurgi.

"Samtidigt finns risker kopplade till behandlingen, bland annat att lungorna utsätts för skadlig mekanisk belastning och att andningsmuskulaturen försvagas när den inte används", berättar Alexander Otterbeck, ST-läkare inom Verksamhetsområde anestesi- och intensivvård.

I projektetet studeras en alternativ metod, så kallad diafragmapacing. Metoden bygger på elektrisk stimulering av diafragman, som är kroppens viktigaste andningsmuskel, för att efterlikna den naturliga andningen.

"Genom experimentella studier kommer vi att undersöka hur diafragmapacing påverkar den mekaniska belastningen på lungorna, hur luft och blod fördelas i lungvävnaden, hur blodcirkulationen påverkas samt hur andningsmuskulaturens funktion förändras jämfört med konventionell ventilatorbehandling", säger han.

Målet med forskningen är att bidra till utvecklingen av ventilationsstrategier som minskar risken för lungskador och försvagning av andningsmuskulaturen hos patienter som behöver respiratorvård. På sikt kan resultaten bidra till minskad dödlighet, minskat lidande, kortare vårdtider och lägre sjukvårdskostnader.

"Projektet genomförs som experimentella fysiologiska studier där olika ventilationsmetoder och luftvägstryck jämförs för att bättre förstå deras effekter på lungfunktion och cirkulation. Resultaten förväntas skapa ett viktigt kunskapsunderlag för framtida kliniska studier", avslutar Alexander.